Rädslan är farlig

– Det är viktigt att våga berätta historier som går på djupet i det mänskliga beteendet. Men tyvärr väljer de stora teatrarna bort de berättelserna. Idag ska allt vara självförsörjande och marknadsanpassat, och många satsar på lättare produktioner. Det är farligt, ytligheten späder på rädslan för psykisk ohälsa, säger skådespelaren Magnus Krepper.

Scanpix

Magnus Krepper är känd från TV-serier som Kommissarie Winter, Solsidan, Kniven i hjärtat, De drabbade och Tusenbröder. På film har han bland annat haft roller i Luftslottet som sprängdes, Flickan som lekte med elden och Mun mot mun. Han har stått på Dramatens scen, och på Stockholms stadsteaters scen, många gånger. Magnus Krepper är också trollkarl, dansare och sångare.

– Psykisk ohälsa är ett mycket intressant ämne. Mitt uppdrag som skådespelare är att gestalta rollkaraktärernas psykiska liv. Förhoppningsvis blir människor berörda och kanske kan det få några att gå på djupet med sig själva. Det var i alla fall min ingång till att börja arbeta med teater och film.

– Privat har jag också lätt att identifiera mig med psykisk ohälsa, eftersom jag har varit där själv.

Den bästa resan
För nio år sedan gick Magnus Krepper in i en djup depression. Under ett och ett halvt år var han helt borta från scenen och filmandet. Med hjälp av terapi tog han sig ur depressionen och kunde börja leva och jobba igen.

– Jag brottas ständigt med mina positiva och negativa krafter, men idag har jag verktyg för att klara av det.

– När jag blev sjuk möttes jag av en stor rädsla från delar av omgivningen. Folk vågade inte riktigt möta mig och min ångest. En del vände det också mot sig själva, de förstod inte att jag var sjuk och trodde att de hade gjort något fel när jag inte orkade vara trevlig.

Samtidigt fanns det andra människor som orkade stå kvar, och som lyckades övertyga honom om att söka hjälp.

– Det är jag mycket tacksam för. Det var ingen självklarhet att gå i terapi, jag var helt övertygad om att jag skulle klara av det här själv. Jag var påverkad av fördomar som att ”det är bara veklingar som går i terapi” och såg det som ett nederlag… Istället blev det den absolut bästa resan jag har gjort.

Våga vara jobbig
Idag är han mer känslig för hur människor i omgivningen mår, men han är inte säker på att han har blivit bättre på att hjälpa och stötta.

– Jag blir fortfarande skrämd av mina egna känslor och av andras. Men jag försöker utmana mig själv. Det handlar om att våga vara lite jobbig mot omgivningen, fråga hur folk mår och inte nöja sig med ett enda svar. Att vara beredd på att hon eller han slår ifrån sig till en början.
 
– En sak till… gå inte ut och ta en öl med någon som mår dåligt. Ta en promenad eller gå och fika istället, alkohol och psykiska problem är ingen bra blandning.

Sänk prestationskraven
Magnus Krepper tror att rädslan för psykisk ohälsa bottnar i att tillstånden och sjukdomarna är så abstrakta och svåra att förstå. Att det handlar om något som rör sig inne i hjärnan på människor, och som inte alltid syns.

– Rädslan är farlig. Den begränsar oss som människor. Den får politiker och beslutsfattare att fatta omänskliga beslut och skapar ett samhälle med oerhört höga krav på prestation och lycka. Det är lätt att inte palla för trycket idag. Stressen efter att vara perfekt är för stor, och vi lockas att köpa oss lycka på lättvindiga sätt.

– Vi måste våga prata mer om mänskliga beteenden och öppna dörrarna till vårt inre, till det som gör oss till människor. Jag efterlyser mer mänsklighet i samhällsstrukturen och mer förståelse för att alla inte är ”perfekta”, eller vill vara perfekta. Här har politikerna och beslutsfattarna en viktig uppgift. Det kan till exempel handla om att ge teatrarna bättre förutsättningar att sätta upp ”smala” pjäser. Som tar upp svåra frågor och vågar problematisera. Men då krävs det att man slopar det vinsttänkande, och den marknadsanpassning, som präglar både dagens kulturpolitik och resten av Sverige.