Svårt att vara stark när man mår dåligt

– Jag vet vad det innebär att själv tappa fotfästet och vara sårbar, och att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa. Det är svårt att vara stark när man mår dåligt. Man behöver mycket stöd från omgivningen för att man ska få hjälp, och rätt hjälp, säger Lo Kauppi, skådespelare, dramatiker och regissör.

Lo Kauppi. Foto Scanpix

Foto Scanpix

Först var hon mest arg men när hon bestämde sig för att fortsätta leva någon gång i 20-årsåldern så ville hon bli journalist eller diplomat, och skulle förändra världen. Idag jobbar hon med teater och film och väljer sina roller med omsorg. Många roller skildrar utsatta människor, drabbade av orättvisor eller omgivningens fördomar.

Rollen som Jenny i filmen ”Den nya människan”, om tvångssteriliseringar på 1950-talet, är ett exempel på det. Rollen som sig själv i teatern ”Bergsprängardottern som exploderade” är ett annat exempel.

Som Lo Kauppi har hon också turnerat som föreläsare i ”Psykiatrins ansikten”, Svenska läkaresällskapets satsning för att få fler studenter att välja psykiatri som inriktning.

– Som dramatiker och regissör kan jag styra över mina egna verk. När man ”bara” är skådespelare är det ibland svårt, men det är en avvägning vilka jobb man ändå tycker är värda att göra.

– I ”Jägarna 2” kanske jag inte förändrar världen, säger Lo med ett skratt. Där kan jag påverka i det lilla. Till exempel genom att ställa frågor om varför rollfiguren också ska ha en äldre man? Eller om hon verkligen ska ta med den äldre manliga kollegans nystrukna skjortor okommenterat. Till och med när man motverkar i det mikroskopiskt lilla så är det i alla fall något. 

Tuff uppväxt
”Bergsprängardottern som exploderade” skrev hon först för scen och sedan som bok. Här skildrar hon sin uppväxt i en familj där pappan är svårt alkoholiserad, sina egna ätstörningar och drogmissbruket som ledde till att hon blev tvångsomhändertagen enligt LVU, lagen om vård av unga.
– Jag vet vad det innebär att själv tappa fotfästet och vara sårbar, och att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa. Det är svårt att vara stark när man mår dåligt. Man behöver mycket stöd från omgivningen för att man ska få hjälp, och rätt hjälp. Men man ska akta sig för att bli medberoende, det är aldrig bra.

– Mitt råd till den som själv behöver hjälp är att be om det, och att verkligen ta emot hjälpen. Mina råd till omgivningen är att skaffa kunskap och ta reda på var hjälpen finns. Mitt råd till dem som arbetar professionellt är att släppa prestigen, be om hjälp av andra om det inte är ditt specialområde.

Satsa mer
Lo Kauppi efterlyser mer förståelse och kunskap för psykisk ohälsa, både i samhället och i vården. Hon anser också att Sverige måste satsa mer resurser till psykiatrin, missbruksvården, ungdomsvården och kriminalvården – och på att öka samarbetet mellan de olika delarna.

– När jag försökte få hjälp med mina ätstörningar trodde inte vårdpersonalen på att jag hade problem, jag var inte nog smal… När jag blev tvångsintagen på ett Hasselakollektiv passade jag inte in i deras mall över hur missbrukare ska vara… På senare år har jag däremot fått bra stöd och hjälp, och idag lever jag ett bra liv.

– Men det finns fortfarande fördomar som att ”psykiska sjukdomar inte är på riktigt”, vilket gör att det är lättare att få hjälp med ett brutet finger än med ett självskadebeteende. Det är helt fel.
Psykisk ohälsa är på riktigt, och med rätt stöd kan många få en fungerande livssituation istället för att bli utslagna och utförsäkrade. Höj skatterna och satsa på det istället för att bara göra rika människor rikare!

Allas rätt till vård tjänar alla ekonomiskt på
Pjäsen ”Bergsprängardottern som exploderade” gick på turné med Riksteatern, visades på TV och spelades även på fängelser. Besöken i fängelserna resulterade i en ny pjäs – ”Bergsprängardöttrar” – som vuxit fram ur samtal med interner och vårdare på Hinseberg och
anstalter i Ystad. Den hade premiär våren 2010 och går på ny turné våren 2011.

– Den psykiatriska vården i fängelserna är urusel. Det finns en psykiatriker på 100 kvinnor på Hinseberg. Det är oerhört svårt att få diagnos och behandling i form av terapi och medicinering.

– Varför inte ge internerna bra vård och en chans att komma tillbaka till ett liv utan kriminalitet? Bygga på relationerna till barnen. Nej, istället så byggs det högre murar kring fängelserna. Politikerna fattar sina beslut utifrån populistiska infallsvinklar som att ”alla kriminella är farliga”, vilket är felaktigt och farligt. Alla måste ha samma rätt till vård och behandling av psykisk ohälsa, oavsett om man sitter i fängelse eller inte, eller om man är fattig eller rik.

Besök Hjärnkoll på Facebook