Våga tänka annorlunda
– Idag är det inget konstigt att kvinnor arbetar, men ännu i min barndom var det suspekt. Det är inte längre tabu att vara homosexuell, även om det finns mycket kvar att göra för att minska diskriminering och utsatthet. Nu är dags att bryta stigmat för psykiskt sjuka människor. Det går att förändra om vi vågar tänka nytt och annorlunda, säger Åsa Moberg.
Foto Amina Manzoor
Åsa Moberg är författare och samhällsdebattör. I tolv år levde hon med fotografen och översättaren Adam Inczèdy-Gombos och tillsammans skrev de boken ”Adams bok”. Den handlar om hur det är att vara manodepressiv, och hur det är att leva med en människa som är det. Efter uppbrottet från Adam skrev Åsa Moberg boken ”Vara anhörig” som beskriver hur vårdapparaten fungerar – och inte fungerar – ur de anhörigas vinkel.
– Vem som helst kan få psykiska problem. När jag ser tillbaka på min ungdomstid så skulle det lika gärna ha kunnat hända mig också. Jag flyttade hemifrån när jag var 17 år och upplevde mig själv som mycket avvikande, inte bara i jämförelse med vuxna utan också i förhållande till mina kamrater. Jag kände mig oförstådd och hade av och till självmordstankar. Att jag klarade mig var mer eller mindre en slump, berättar hon.
– Jag har alltid varit intresserad av de här frågorna. Men det blev mer konkret när jag var 20 år och började jobba på Aftonbladet som kolumnist. Då fick jag en flod av brev från intagna på fängelser och mentalsjukhus. Människor berättade om missförhållanden och övergrepp och uppmanade mig att skriva om det. Jag reste runt i landet och skrev, både om det som var bra och dåligt.
Utveckla nya metoder
Intresset är lika starkt idag. Under årens lopp har Åsa Moberg skrivit och pratat om frågorna i många olika sammanhang. Ofta ur anhörigperspektivet.
– Som ex-anhörig till en svårt psykiskt sjuk människa så har jag själv upplevt hur vårdapparaten försummar anhöriga som grupp. Det är konstigt, eftersom anhöriga har en viktig roll i behandlingen av många andra sjukdomar som till exempel diabetes och cancer. Men den psykiatriska vården är tyvärr en ganska sluten värld.
– Det behövs utveckling. Varför inte göra som på trafiksäkerhetsområdet? Här har svenska trafiksäkerhetslösningar, utvecklade av svenska företag, blivit en stor exportindustri. Låt svenska vårdföretag utveckla nya metoder för behandling av psykiska sjukdomar, exportera lösningarna och gör Sverige till världsbäst på psykvård. Vi måste våga tänka nytt för att det ska hända något.
Använd fantasin
För att bryta stigma och isolering efterlyser hon också mer fantasi och förståelse, framförallt hos politiker och makthavare i kommunerna.
– Det finns inga fasta gränser mellan det normala och det onormala, det är situationen som sätter gränser. Hela omhändertagandet av människor med psykiska problem bygger på att vi är knutna till en enda plats. Men det är de flesta av oss inte, vi reser och rör på oss ganska mycket.
– Idag lever många psykiskt funktionsnedsatta i praktiken i kommunarrest. Hos makthavarna verkar det inte finnas förståelse för deras behov av att göra utflykter eller hälsa på släkt och vänner, sådant som vi andra kan se fram emot. Den fantasilösheten bidrar till isolering och utanförskap.
Se på världen med nya ögon
Öppenheten kring psykisk ohälsa har ökat på senare tid, tycker Åsa Moberg. Och ju fler infallsvinklar, desto bättre. TV-serien Sopranos som började sändas i SVT i början av 2000 ser hon som ett vägskäl, ett ”före och efter” när det gäller vilka bilder som sprids av människor med psykiska problem.
– Jag jobbade som TV-recensent då. Det var så skönt att se maffiabossen och machomannen Tony Soprano hos terapeuten. Jag tror att serien bidrog till att vända upp och ner på den gängse föreställningen om vilka människor som går i terapi.
– Idag tycker jag att det skrivs mycket i tidningar och böcker. Men det kan aldrig bli för mycket. Vi måste våga prata om de här frågorna mycket mera, både privat och offentligt, för att bryta det stigma som många psykiskt sjuka lever i.
